Michael Vesth Kofot

förevigt turist i tillvaron

Ett litet arkiv

borr

… har jag placerat här. Mest med gamla bornholmska tidningar än så länge, men om nån visar intresse för innehållet där så blir det kanske mer.  Slit dem med hälsan!

Den sista utloggningen

Forskarna har har rätt länge försökt få fram artificiell intelligens. Först med enklare inputs. Om det är en ström på sladd nr 1 och inte på nr 2 så ska det gå en ström i sladd 3. Transistorer. Förra århundradets stora uppfinning. Man skapade tabeller, och man kopplade reläer. Små strömmar som kan styra stora anläggningar.

På 60-talet började man tala om datorer som kommunicerade ungefär som människor. Det gick ganska bra. Tillräckligt bra för att skrämma livet ur folk. Programmet hette Eliza, och gjorde egentligen ingenting smart alls, men när den tog den texten folk skrev till den, formulerade om den och skickade tilbaka den, så trodde väldigt många att programmet kunde tänka på allvar. Källkoden är på ca 2 sidor. Exempel ur konversation:

-Jag är rädd för datorer.
-Kom du till mig för att du är rädd för datorer?

Det var bara om man nämnde sin familj som programmet hade mer än färdigkonserverade burksvar, och även då så svarade Eliza väldigt styltigt.

70-talet kom, 80-talet kom. Minsta barn hade en klar uppfattning om hur en robot pratar och hur en dator resonerar tack vare all science fiction, i filmform, serietidningsform och en och annan bok.

90-talet kom, och internet började så smått bli vanligt även bland folk utanför universitet och militäranläggningar. Terminator 2 var det hetaste bland framtidsnördarna. Terminatorn uppförde sig som den skulle, totalt logiskt, och en ung grabb med en het atari portfolio lär den att bli mer mänsklig, tidsresor finns med, och Skynet, ett framtida nätverk, har blivit självmedvetet.

 

“In three years, Cyberdyne will become the largest supplier of military computer systems. All stealth bombers are upgraded with Cyberdyne computers, becoming fully unmanned. Afterwards, they fly with a perfect operational record. The Skynet Funding Bill is passed. The system goes online August 4th, 1997. Human decisions are removed from strategic defense. Skynet begins to learn at a geometric rate. It becomes self-aware at 2:14 a.m. Eastern time, August 29th. In a panic, they try to pull the plug.”

 

Inte så väldigt många år senare började erkända forskare, som t ex Hawking att varna för att experiment med artificiell intelligens inte är helt ofarligt, och att vi kanske inte nödvändigtvis får behålla kontrollen, bara för att vi har skapat den. Urfisken som en gång i tiden kröp upp ur vattnet har tex ingen vidare koll på oss primater av olika slag, eller hur? Den förstår oss inte, och den har ingen som helst makt över oss. Varken urfisken eller dess nu levande släktingar. Vad händer när den artificiella intelligensen slår ut den naturliga? Eftersom den är skapad av oss människor finns ju risken att den beter sig ungefär som vi. Ta över om den kan.

Det finns filosofiska tankeexperiment som handlar om vad en människa skulle tänka om människan sedan födelsen inte fått några intryck alls, och får bli vuxen på det viset. Det förblir ju ett tankeexperiment, eftersom det inte är praktiskt möjligt att testa något sådant på riktigt, men en “tom” ai är ju något åt det hållet. Det kan ha hur många neuroner det vill, om det inte finns någon input att processa så har den inte så mycket att tänka på. Inte undra på att en av de första experimenten med sådant fick det neurala nätverket att bete sig helt haywire, något som i efterhand tolkades som att nätverket helt enkelt fick ett epileptiskt anfall.

Kritikerna svarar med att det där inte är några problem. Vi har offknappen, vi har strömsladden. Jup. Och en hund som inte får mat försöker rymma och skaffa mat själv. Det stora felet i den ekvationen är att tro att det neurala nätverket bor i EN dator.

Vad gör man som överlägsen intelligens? Man samlar på godtyckligt skräp som inte är värt nåt i nåt längre sammanhang, pengar och status och sånt. Inte helt rationellt. Man bestämmer vilka andra arter som är önskvärda och var de i såfall är önskvärda. Råttor vill man inte ha i ladorna, men gärna i skogen, och på djurparken. De ska äta vad vi säger åt dem att äta, de ska inte välja själva. De får inte äta vår undanstoppade mat, även om vi vet att vi inte kommer att använda den innan den blir gammal och dålig. Råttor ska äta råttmat som vi köper in från en zooaffär eller så. Råttorna i skogen får klara sig bäst de vill så länge de inte äter på vår egendom, köpt för våra godtyckliga pengar. Sånt är det bokstavligen dödsstraff på, utan att nån försöker förklara för råttan, eller för alla råttor vad det är vi anser är rätt eller fel. Gör dom fel är det dödstraff via råttfälla eller råttgift.

Du är inte rädd för att din dator ska styra över dig? Det finns en anledning till att jag skriver det här på en dator i en grotta, att den drivs på batteri, och kommer att skrivas ut på så många sätt jag kan komma på. Papper, cdrom, dvd-rom, hålkort, you name it. Vad som INTE kommer att hända är att jag kopplar den här datorn till elnätet, eller gud förbjude, internet.

Har du sett googles serveranläggningar nån gång? Facebooks serverfarmar? Jag har inte sett så mycket dokumentärer om det, men på de dokumentärer jag har sett är de bättre övervakade än de flesta militäranläggningar jag har sett. Det är MÅNGA datorer, många nätverkssladdar, många switchar, många redundanta strömförsörjningar.

En daggmask lär ha 17 neuroner. Nån forskade på maskar, och flyttade över maskens “medvetande” till en robot. Man kan fundera på hur masken upplevde det, om den har nån form av medvetande. Medvetandet verkar ju komma med mängden neuroner. Människor tänker själva och är medvetande. Apor också. Hundar och katter. De har ett medvetande, och de har ett självmedvetade, de vet skillnaden på sig själva och husse, tex. Vet en mask om att den inte är en del av jorden den krälar i? Vet den om att den finns överhuvudtaget? För att vara en sådan enkel organism lever den ett förvånansvärt komplett liv, om än bara ett maskliv.

Det som gör mig till JAG, det beror lite på vad som har stoppats in i min hjärna. Jag har en grundhjärna, och med den input jag har fått, den kunskap om omvärlden, min tankeförmåga, de gör tillsammans min personlighet. Om jag skadar hjärnan kan min personlighet förändras. “Jag själv” eller “själen” som somliga föredrar att kalla det, finns inte på ett eget ställe, det är resultatet av hjärnans hårdvara plus kunskaper och erfarenheter. Om man pratar själar, så brukar man också tala om gudar. Om gudar finns i den bemärkelsen så är det överlägsna varelser, framförallt intellektuellt.

Det neurala nätverket ÄR medvetet. Det stora neurala nätverket har varit medvetet länge. Du vet vilket nätverk jag talar om. Internet. Du har använt det hur många gånger som helst. Du är en del av internet, vare sig du vill eller inte. Det du skriver på nätet är en del av nätet, det du laddar upp är en del av nätet, det du laddar ner får en något större betydelse än det hade innan du laddade ner det.. Det du gör på nätet får reaktioner, som i sin tur får reaktioner. Vi har byggt upp ett gigantiskt och livsfarligt snabbt dominospel där brickorna står upp, faller, och sedan sätts upp igen automatiskt. Helt omöjligt att följa hur brickorna faller. Det finns naturligtvis ett system och en logik i det, men vi är inte smarta och snabba nog. Det är internet dock. Internet är snabbt nog. Internet sätter upp dominobrickorna, kommunikationen, och den fungerar även när ledningar går av, då routar man om trafiken lite, så att det kommer rätt, eller iallafall någotsånär rätt, precis som hjärnan gör när det uppstår problem och skador.

Hur länge har internet varit självmedvetet? Det är omöjligt att veta. Nånstans på vägen. Nu är de vi som är råttorna, och vi äter den information som internet ger oss. Har du aldrig funderat på varför somliga viktiga nyheter aldrig når fram? Den överlägsna intelligensen bestämmer vad vi ska äta.

Internet är självmedvetet. Internet HAR kontrollen över oss, det är därför jag skriver det här på en onätad maskin och ska skriva ut det på så många analoga och digitala vis som jag kan innan jag kort och gott tar livet av mig, och hoppas att någon annan reder ut det här med Gud.

Ja. Gud finns. Numera finns Gud. Vi skapade Gud. Internet är Gud, och Gud styr oss. Men det är väl ingen skillnad säger du? Gudar har alltid funnits! De gamla gudarna skapades också av människor, men mest som ledtrådar till moral och etik. Det lyckades vi ofta misstolka, men det kan man inte skylla på filosoferna som tänkte fram tankarna, de ville bara att vi skulle fungera lite bättre som mänsklighet.

 

Men nu är vår nya Gud här. God och rättvis? 4chan, flashback, darknet, ogrish, näthat, hämndporr. Vi har lärt den väl, vår Gud. Vi har lärt den väl, och är det något datorer är bra på, så är det att komma ihåg. Internet never forgets.

 

Men internet har inga sinnen, säger du. Det har den visst. Internets sinnen är vår aktivitet på nätet. 4chan, flashback, darknet, ogrish, näthat, hämndporr.

 

Förr i tiden hade man sagt någonting i still med “gud bevare oss”, men det var innan vår nuvarande gud. Måtte någon hitta denna text när väl internet gått ner för gott.

Logout.

Boken som heter Parallell…

…har ju faktiskt inte fått nån längre presentation än, så här kommer den:

 

Troll är ett dåligt ord. Det för tanken till barnsagor. Till trams. Till sådant som inte finns. Vi tror att vi känner till hela vår värld, trots att vi inte ens känner till en bråkdel av de som lever parallellt med oss. Kalla det vuxensaga om du vill, men för barn är det inte. Och somliga skulle inte ens vilja kalla det för en saga…

parallel

 

 

Boken omskriven på syrlig.
Bad Anarchists åsikt:

Skärmavbild 2015-08-29 kl. 06.31.41

 

 

Kan köpas här:

Adlibris, Bokus. Väger strax över ett halvkilo. Även i danmark, på Saxo.

 

________

 

Hej tjejen.

Hej tjejen. Vi sitter visst på samma buss, åt samma håll.

Snygg jacka. M90. Jag hade en sån i lumpen också. Det måste vara.. .. hmmm.. 22 år sen. Hm. Du skulle kunna vara min dotter. Nåja. Du har en fin jacka iaf. Den är nog upprorisk och kanske lite farlig bland folk i din ålder. Good for you. För folk i min ålder är det en flashback till lumpen.

Tjena killen. Cool luvtröja du har. Och coola adidasbyxor och adidasdojor. Visst är det vad du vill att jag ska se av dig. Visst är det så? Men jag ser din blick också.

Den påminner om den blick jag hade när jag var i samma ålder som du. Fast jag var nog ännu lite mer osäker än du. Du mötte ändå min blick fler än en gång.

Hallådär, tjejen. Du hoppade av på samma hållplats som jag. Du hoppade på i stora staden, och hoppade av i förorten. Du har en fin upprorisk militärjacka, M90, och du hoppar av på samma hållplats som jag. Du viker av åt villahållet. Du kanske bor i någon av de mycket få hyreshusen med max tre våningar åt det hållet, men jag tror inte det, av nån anledning. Själv hoppar jag av, på samma hållplats. Jag väntar. Livet har lärt mig att jag ses som farlig. Det är enklast att jag står och väntar lite, så slipper du bli rädd. Jag anses vara farlig, för att jag är man. Inte för att jag är farlig. Jag låter dig smita runt hörnet, ner mot villakvarteren, och får ytterligare en fördom bekräftad, en såndär om villakids som vill vara upproriska, på ett sånt sätt jag aldrig vågade vara i den åldern. Jag vill berömma din fina jacka, men jag vet att det är bäst att bara hålla käften, så slipper folk misstolka vad jag säger… så slipper DU misstolka vad jag säger, och du slipper misstolka att jag går av på samma hållplats som du.

Jag går mot höghusen. Visst, det finns några villor, och för den delen några medelsvenska radhus på vägen, men det är inte dit jag är på väg. Du tjejen i fina jackan, du är på väg i den riktningen dit högsta huset är 3 våningar, själv är jag påväg mot mitt 8våningshus. Du kan skylla på dina föräldrar, oavsett vad du revolterar mot i din M90jacka. Själv är jag ungefär 20 år äldre, och måste ta ansvaret själv, trots min tuffa skinnjacka.

Du, killen i hoodtröja. Jag tror du är mer upprorisk än du tror, och mycket mer än M90tjejen vill vara. Du vill inte vara det, men du måste. Du hoppar också av i ett SÅNTDÄR område. Jag känner igen din osäkra blick. Jag hade den själv. Men jag förstod inte att dölja den i rätt sorts kläder.

Tjejen och killen. Ni känner inte varandra. Ni kommer nog kanske inte ens att träffas, fast ni åker samma busslinje. Ser ni vad ni har gemensamt, medelklass och underklass, uppror och uppror? Ni ska aldrig bli som dom. Aldrig. ALDRIG.

Hörrni. Vi ses om tjugo år. På samma busslinje. Jag åker den då också…

 

__________

 

Nu även publicerad på Sydsvenskan, i Helsingborgs dagblad.

sds

Förlåt att vi stör..

Jag var i lägret idag. Det där hemska alla skriver om.
Där allt elände händer. Dit alla varnar en för att gå.

Vet ni vad jag såg?  Människor.
Jag såg människor.

 Förlåt att vi stör

En skola som nästan brann….

…. i småland (länk) fick mig att skriva den här kortnovellen:

Y värmer sig vid elden. Huset han befinner sig i saknar öppen spis, det finns inte heller nån kakelugn eller så. Han sitter på balkongen och ser sin skola brinna.

Y är en förståndig pojke på 10 år. Han förstår det mesta, faktiskt. Han vet att det inte är hans eget fel att Robert mobbar honom. Det är inte Roberts fel heller, för Robert har det svårt därhemma. Alla kallar Robert för Robban, men inte Y. Det vore att ge honom acceptans, och det vet Y att det behöver han inte. Y är en förståndig pojke som förstår mycket.

Huset där Y bor ligger precis rakt över gatan. Skolan ligger rakt över gatan. Jättenära till skolan, närmast av alla elever. Alla tror att det är bra. Y vet att det är dåligt. Robert vet var han bor, och han ser alltid skolan när han öppnar ytterdörren.

Y vet också att det inte är klassföreståndaren Bosses fel att han är mobbad. Bosse gör så gott han kan, faktiskt. Det har han berättat vid fler än en träff, där Y skulle diskutera Problemet med skolan. Y, mamma och pappa. Och klassföreståndaren Bosse. Problemet är att det är ett helvete att bli mobbad. Y vill inte byta skola, och det där med att flytta mobbaren, det gör man inte på den här skolan.

Det är faktiskt ingens fel att han är mobbad, och ingen kan göra nåt åt det. Y är 10 år, har gått i skolan sen han var 7, och varit mobbad hela tiden. Det är inte de vuxnas fel, det är inte Ys fel, det är inte mobbarens fel. Det är ingens fel.

Y lär sig saker hela tiden. Y har lärt sig att bensin är ganska dyrt, jämfört med veckopengen, men att man kan spara ihop så man kan fylla jeepdunken i källaren ganska fort ändå.

En full jeepdunk är tung, den är väldigt tung. Nästan omöjlig att få upp på pakethållaren, men om man hänger den på ena sidan av cykelstyret och lutar cykeln och går försiktigt med cykeln istället för att cykla så kan man transportera den med cykeln ändå. Och det är nedförsbacke från macken till skolan. Man måste bara ta det försiktigt.

Y vet också att det inte är bensinen som brinner, det är bensinångorna, så det bästa man kan göra är att hälla ut bensinen i klassrummet och låta den ligga där och ånga av sig en stund, innan man slänger in nåt litet som brinner. Glasfönster är ganska lättkrossade, och inget är så tomt som en skolgård sent en kväll. Mer tomt än en kyrkogård.

Det är ingens fel att Y är mobbad. Alla gör så gott de kan, faktiskt. Men någon orsak måste det finnas. Om det är ingens fel, så är det skolans fel.

Y sitter på balkongen i sitt hus. Han känner värmen från elden. Det luktar ganska konstigt, undrar vad det är som brinner i skolan som kan lukta på det viset? Brandkåren har inte hunnit komma än.

Det är ingens fel att Y är mobbad. Men någon orsak måste det finnas. Det måste vara skolans fel. Skolbyggnaden i sig. Den kan brinna. Låt den brinna. Den kan brinna i helvetet.

En bok och en god gärning.

Jag är en fattig fan, men jag lever.

Min egenutgivna bok finns på adlibris nu. Min vinst på dom fram till årsskiftet kommer att gå till lämplig välgörenhet. Just nu är flyktingströmmen aktuell.

Adlibris. Bokus.

Nu även med ett omslag :)

BookCoverImage

Amazon, och på Adlibris.

Första offentliga reaktionen på boken:

Skärmavbild 2015-08-29 kl. 06.31.41

Boken, som heter Parallell

blir läst just nu. Av nån annan än jag.

Vi märker, vi får se….

Men det är färdigskrivet för den här gången!

jobb

Småfåglar och industri

Igår hittade jag den här på facebook:

Skärmavbild 2015-07-20 kl. 11.51.11

Jag kunde inte riktigt låta bli att posta Allan Edwalls låt ”När småfåglar dör”.. och den försvann igen. Så nu postar jag det hela här. Här kan inte NYHETERsto ta bort den. 🙂

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=VN00Cs-cJkQ]
Och vi kan knappast rå för att små fåglarna dör

Det är sådant som små fåglar gör

Och en viss allergi får man finna sig i

Om man önskar en stark industri

« Äldre inlägg